I bland lyckas man uppnå den perfekta känslan av bitterhet. Ni vet när man är så sur att det blir en väldigt skön känsla? Det värsta som kan hända då är att möta en person som är äckligt glad. Särskilt om den personen går runt och leker städ-nazist i ens egen lägenhet! Man får en överväldigande lust att slita ut dammsugarpåsen och stuva ner den med våld i personens hals.. Till slut tror jag dock städ-nazisten såg hatet i mina ögon och retirerade till köket för att fixa smörgåsar åt mej. Jag lät det gå för denna gång..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar